Då var äntligen hemmapremiären avklarad. Tyvärr med en liten besk eftersmak då motståndet för kvällen, seriesuveränen Ystad, visade sig vara något nummer för stort.

Vi stegade på bra under första halvleken och visade vår styrka genom att ställa upp en formidabel försvarsmur mot Ystads duktiga skytte. Tyvärr hade vi svårare att sätta våra egna chanser och halvtidsresultatet skrevs till 5-13.

I andra halvleken så fortsatte det tyvärr att vara svårt för oss att få in bollen på rätt sida av målramen och detta sög mer och mer kraft ur spelarna som ändå vägrade att ge upp.

Gång efter gång så provade man nya vägar och ju mer tiden gick så visade sig det flera gånger fungera. Men orken tog lite slut. Några bollar gick på tår och fingrar i mål istället för utanför i försvaret och när slutsignalen ljöd skrevs resultatet till 13-30. Ett resultat som jag själv (Jimmy) inte är helt rättvist och inte riktigt visar hur matchen var. Men handboll är en sport, och sport är vad det är. Det vi tar med oss är den fortsatta viljan och glädjen från tjejerna. Man vägrade ge upp. Man sträckte på onda ryggar och sprang trotts verkande ben och muskler. Som tränare kan jag inte vara annat än stolt över hur snacket gick efter matchen. Visst var det tufft. Men vi reser oss tillsammans.

Vi vill också passa på att tacka alla som kom ner till matchen och hejade på oss i 60 minuter! Ni gav oss en hel del värme och styrka genom att ni var på plats och sjöng! Hoppas verkligen vi ses på nästa hemmamatch, Lördagen den 11 november. Vi tar och kör träningar under veckan och laddar inför resan till Lund och Botulfsplatsens BK på fredag, 3/11.

// Tränarna